Nu är klockan mitt i natten.. och jag är fortfarande vaken. Jag är egentligen jättetrött men jag vill inte sova. Då är det en ny dag och en dag närmare avresa.. det känns jobbigt faktiskt. Men jag tror att det kommer kännas bra när jag väl är nere igen men det är avresan som kommer bli tung. När man är så nära sin familj och hemstad just nu så känns det tungt att lämna det, mest för att jag vet att det kommer ta så länge innan jag kommer tillbaka. "Det går fort" säger man och det gör ju det men jag vill ändå stanna här i snölandet nära mamma, pappa och världens bästa och finaste lillebror..

Fast man ska inte tycka synd om mig för det är självvalt, jag har själv valt att flytta så långt bort och jag hade kunnat studera 130 mil närmare hemma men jag valde Borås och jag är glad för det.
Eller lite synd om mig kan man tycka..
Men det finns positiva saker att tänka på nätter som denna när det känns nära till tårana.
Mina vänner och klasskamrater jag får återse och som jag tycker om så mkt
Den nya fina lägenheten som jag får flytta in i på onsdag
Att vi faktiskt går mot ljusare och varmare tider
Borås stad som jag gillar och trivs så bra i annars

Fast egentligen vill jag bara tänka på Kiruna, hur bra jag har haft det dessa veckor. Det har varit roligt varje dag..
Sandra, Mia, Tompis, Tiger, Robert, Stina.. annandagen, nyår, julafton. Helkväll hos pappa och middagen med bowling. Mys med mamma och uppersittarkväll, hundspann, Super Mario på 8 bitars, finmiddagen på Artic Eden- som var så god att jag tänker på den varje dag. Mario Party och helhelg med Mia, Statoil och att jag fått jobba så mkt..

Catrin hjärta Kiruna